Cloverfield
Så, som ni vet så var vi och såg den högt förväntade (och sjuukt underskattade) Cloverfield i fredags. Vi visste typ ingenting om filmen mer än att New York blir belägrat av någonting och att hela filmen är filmat med handkamera á la The Blair Witch Project. Vi glider in där i salongen, fickorna fulla av insmugglad godis, snåla som vi är. Vi bokade platser kvällen innan för jag trodde det skulle vara mycket folk. Icke, typ 8 pers eller något.
Så efter att ha tryckt i mig halva popcornen under trailer visningarna så börjar filmen, redan innnan det finns någon bild så hör man basen dundra runtomkring men ingen filmmusik överhuvudtage, då förstår man att det kommer bli en annorlunda upplevelse. Filmen börjar sedan iallafall med någonting i stil med: "This footage was found in area x-412 formerly known as Central Park" Lite trist halvspoiler redan i början men man hade ju ändå sina aningar.
Filmen är ungefär 1.24 lång vilket på förhand kändes för kort, men det vart precis perfekt längd och ingenting kändes för kort eller för utdraget. Filmens handlar om Rob som har blivid befodrad och ska flytta till Japan men kvällen innan ordnar hans vänner en avskedsfest åt honom. Mer än så tänker jag inte säga om handlingen så att inga spoilers förekommer här i bloggen. Skådespelar insattserna är grymma, relativt okända skådisar skapar känslan av verklighet vilket är precis det som filmer går ut på.
Bild och ljusmässigt så är det mesta gjort med så pass mycket fingertoppskänsla att det nästan är äckligt. Kameran flyger runt vid hektiska scener men ändå aldrig så mycket så att man missar det som är viktigt och bildkvalitén känns äkta med brus och stänk inkluderat. Ljudet är en av anledningen till att se den på bio eller åtminstonde med ett riktigt saftigt 5.1-ljud (eller ännu bättre Trude HD). Jag har aldrig sätt en film som har uttnyttjat surround bättre än så här. Faktiskt.
Jag tycker att den här filmen ska ses på bio, eller hemma med shysst ljud och bild. Ladda för gudsskull inte ner någon kass cam-ripp. Ni kommer inte uppskatta filmen på samma sätt. Kudos till J.J Abrams.
Så efter att ha tryckt i mig halva popcornen under trailer visningarna så börjar filmen, redan innnan det finns någon bild så hör man basen dundra runtomkring men ingen filmmusik överhuvudtage, då förstår man att det kommer bli en annorlunda upplevelse. Filmen börjar sedan iallafall med någonting i stil med: "This footage was found in area x-412 formerly known as Central Park" Lite trist halvspoiler redan i början men man hade ju ändå sina aningar.
Filmen är ungefär 1.24 lång vilket på förhand kändes för kort, men det vart precis perfekt längd och ingenting kändes för kort eller för utdraget. Filmens handlar om Rob som har blivid befodrad och ska flytta till Japan men kvällen innan ordnar hans vänner en avskedsfest åt honom. Mer än så tänker jag inte säga om handlingen så att inga spoilers förekommer här i bloggen. Skådespelar insattserna är grymma, relativt okända skådisar skapar känslan av verklighet vilket är precis det som filmer går ut på.
Bild och ljusmässigt så är det mesta gjort med så pass mycket fingertoppskänsla att det nästan är äckligt. Kameran flyger runt vid hektiska scener men ändå aldrig så mycket så att man missar det som är viktigt och bildkvalitén känns äkta med brus och stänk inkluderat. Ljudet är en av anledningen till att se den på bio eller åtminstonde med ett riktigt saftigt 5.1-ljud (eller ännu bättre Trude HD). Jag har aldrig sätt en film som har uttnyttjat surround bättre än så här. Faktiskt.
Jag tycker att den här filmen ska ses på bio, eller hemma med shysst ljud och bild. Ladda för gudsskull inte ner någon kass cam-ripp. Ni kommer inte uppskatta filmen på samma sätt. Kudos till J.J Abrams.
Kommentarer
Postat av: Ela
exemplarisk beskriving av filmen, honey :) pussiiss
Postat av: Carro
uppd=)=)
Postat av: Carro
du lova att uppd, o de har du icke gjort. därför väntar ett hårt straff=)
Trackback
